Camilla Nilsson

jag är så fruktansvärt trött på falskheter, på lögner, på vissa människor, på sånna som inte kan stå för det dom säger och tycker, på sånna som inte kan ha ett eget liv eller en egen åsikt. vad fan är det för fel på er?!
jag är så trött på sånna som säger en sak men gör en annan, eller någon som en sak till en person och en annan till nästa person. varför kan man aldrig växa upp för, varför kan folk bara inte bete sig som folk?!
och kom inte med dina patetiska ursäkter och en massa bullshit, du är en jävla toffel och har inget eget liv, det är inte svårare än så, och alla vet om det också! så kom inte och påstå något annat heller!
åh, jag blir så frustrerad..

och jag har sån ångest, kanske snart dags att bestämma sig, att bestämma vart jag ska flytta, vart jag ska leva mitt liv, vart jag ska plugga, ensam. det känns mycket jobbigare än vad jag trodde faktiskt, att verkligen stå på egna ben, att ta steget att flytta ifrån den här stan, att flytta ifrån alla jag känner, allt jag vet vad det är, ifrån allt som känns bra, allt jag vet, mitt hem, min familj, mina vänner, min pojkvän. det suger, brutalt mycket. men samtidigt har jag en dröm, en vilja, och någon gång måste man tänka på det också, och våga ta steget, jag tror aldrig att jag kommer bli redo förrän jag väl gör det, men det är jobbigt, och helst av allt vill jag inte tänka på det, inte göra något åt det, bara låta det vara. men ändå så vill jag inte det heller. det är nog det jobbigaste, när man inte vet vad man vill eller vad man ska göra. för då kommer man ingenstans, det för mig ingenstans, utom till ovisseheten, som redan fanns där från början. SUCK!

kärlek kan vara det värsta som finns verkligen, samtidigt det bästa som finns, växlar nog hela tiden. jag känner att det är det bästa som finns, just nu, idag, jag är en komplicerad människa har jag märkt, vet aldrig vad jag tycker och vad jag vill, har starka åsikter samtidigt som jag inte har några alls. känner mig stark, samtidigt som jag känner mig så oerhört liten. känner mig så värdig, samtidigt som jag känner mig värdelös. i de stunderna brukar niklas säga åt mig hur bra jag är, att jag är värdig, att jag är bäst. det finns verkligen ingen bättre än honom, ingen har någonsin fått mig att känna som han gör, jag är så glad över att han vill vara min, och att han står ut med mig. niklas är kärlek för mig, den bästa kärleken som finns!

tackochhejdå!

jag blir så trött, arg, förbannad, irriterad, ledsen, nedstämd, utmattad, men mest av allt besviken och sårad!
det värsta är att jag inte kan göra något åt det, vill inte göra något åt det,
du vill inte lyssna, du vill inte förstå, så jag får finna mig i det.
jag får väl skylla mig själv antar jag..

just nyss tittade jag på biggest loser, och börjar tvär böla, vilken tönt. men det var så mycket känslor, och massa stora vuxna karlar som gråter en massa, det betyder att camilla gråter lika mycket hon! jag klarar verkligen bara inte en karl som gråter, för dom ska inte det, eller dom brukar inte det, och när dom väl gör det, då blir det jobbigt, väldigt jobbigt. jaja, då har jag fått ur mig det också.

idag har jag, söstra och cecilia varit i öret och jag har inte haft så kul och skrattat så mycket på länge tror jag, och jag har nog aldrig någonsin i hela mitt liv haft så roligt och skrattat så otroligt mycket inne på ikea. mycket uppskattat!

jag sitter och sjunger hela tiden nu har jag kommit på, eller iaf när niklas inte är hemma, för jag tänker inte utsätta honom för det, inte än, :) just nu är det rise against, jag är kär, på nytt, nykär, svävar på moln, jag älskar deras musik och jag är grymt förbannad över att jag missa dom när dom spelade i höstas. men men, det blir iaf KENT snart, om några månader, då jävlar blir det sång och lycka för mig o sara, jag längtar som bara fan!

imorgon ska jag ringa vc igen, jag hatar min jävla hand, min handled, jag tycker den kan bli bättre, istället för värre, jag ska jobba i helgen dessutom, lycka till, det lär ju gå bra, det får gå bra helt enkelt. nej, nu ska jag sluta gnälla, inte för att jag gör så mycket annat, för jag är en riktig gnällkärring, stackars min karl, han kan inte ha det lätt, haha! :) jaja, nur ska jag sjunga vidare..


She walked through bullets and haze
I asked her to stop
I begged her to stay
But she pressed on
So I lifted my gun
And I fired away

And the shells jumped through the smoke
And into the sand
That the blood now had soaked
She collapsed with a flag in her hand
A flag white as snow

A hero of war
Is that what they see
Just medals and scars
So damn proud of me
And I brought home that flag
Now it gathers dust
But it's a flag that I love
It's the only flag I trust

He said,
"Son, have you seen the world"?
"Well what would you say, if I said that you could?"



Pusskram!

Jag måste nog verkligen vara sämst på det här med att skriva blogg tror jag, det blir bara inte av, men nu sitter kah här och är helt uttråkad så varför inte.

Idag har jag städat en jäkla massa och även varit ute och lekt lite snön med Gullan, men hon är lite lätt rädd för snön samtidigt som hon vill hoppa ner i den, hon ser så söt ut, :) det är tur att man bor på landet så ingen ser vad jag gör!
Om en vecka drygt kommer mamma hem, det ska bli skönt, jag saknar min mami ju! :)

Imorgon blir det tjejkväll här ute på sund med massa mat, alkohol, spel och singstar, det  blir nog underbart tror jag! (:

Jaja, nu hoppas jag att min karl kommer hem snart så jag slipper sitta här ute helt ensam och tycka synd om mig själv, haha!

Hade bra allihoppa. :)

Pusskram!