Camilla Nilsson

jag vet att jag inte riktigt är mig själv alla gånger. det är dels för att jag är så trött, men mestadels är det för att jag håller på att förlora en bästa vän som även är min mormor. vi har alltid varit nära, men speciellt dom senaste åren och det är då klart att det gör ont när den personen är påväg bort. jag har varit så fruktansvärt arg, arg på världen, på cancern och på det själviska faktum att jag inte får ha kvar henne sålänge som jag själv vill. hon kommer aldrig på träffa mina barn, se mig göra saker och allt sånt. det gör ont, det är så fel. men under all iska ligger faktiskt det jobbiga, det som är ledsamt. det faktum är att hon kommer dö. för tidigt, innan hon ens är redo. just nu är hon pigg, hon äter och hon mår under omständigheterna bra, det gör mig glad och det får mig att hoppas och tro! just nu tar vi alla en dag i taget och gläds åt den tiden vi faktiskt får tillsammans och njuter till fullo! vi kan även säga allt vi vill ha sagt. och om jag får bestämma och även min fighter till mormor, så kommer hon leva ett bra tag till!

Every new morning all I can do, is hold onto the promise
that we all hope is true
That when it's all over - when this life is through
I'll wake up in heaven and run to find you