Camilla Nilsson

förra fredagen var jag till stockholm på mässa, det var as kul, bara så alla vet!

jag har hunnit tatuera mig, det gjorde fittont!

jag har sett remember me, bästa filmen jag sett på hur länge som helst!!

jag har umgåtts med cecilia och med min älskade pojkvän.

jaha,nehe, nu ska jennie in o fixa lite med utseendet, :D

Jaja, niklas jag älskar dig! och cecilia med! :)

HEJDÅ!

jaha, imorgon ska jag till polisen och prata om överfallet, det känns inge kul alls, vill inte prata om det, vill inte att folk ska veta, känner mig bara så dålig, känner mig så hjälplös, det är pinsamt, jag kan inte ens gå hem själv på kvällen, jag är dålig, tack för det!

jag ska också till öret imorgon på möte, det ska bli kul, känner mig nervös och spänd, men väldigt förväntansfull!

idag har jag sökt skolor över hela sverige, hoppas jag kommer in någonstans, jag vill plugga, jag vill göra något med mitt liv, jag vill bli något, jag vill flytta, vill göra något annat, träffa andra människor. vill flytta från den här stan och allt snack och många av människorna. men jag kommer väl bli kvar här som alla andra och inte göra ett skit. men jag vill!

imorgon börjar helgen, jag ska jobba, det är ju roooooligt. nej tack, jag står hellre över. men snart kanske det blir ändring på det iaf, jag hoppas! jag hoppas också att jag kanske får åtminstonde se min pojkvän i helgen, men det vet man aldrig. han sa idag att jag iaf får lov att sova hos honom imorgon, men han har ju talang att säga mycket men ofta blir det inte så, så jag vet inte, han kanske ändrar sig imorgon. åh, jag blir bara så frustrerad, jag har att få dubbla budskap. att säga en sak, att göra en annan och mena en tredje. att säga en sak ena gången och att säga en annan den andra gången. vet inte vad jag ska tro eller något. men vafan, thats the story of my life!

jaja, Tack och bock för mig!

jag har gjort det igen, ställt till det någon fruktansvärt. jag börjar tro att jag börjar få en talang i att såra de som står mig närmast och just den som ligger i och över hela hjärtat. jag ångar allt, men det tar inte tillbaka något, det vet jag. allt är fel just nu och jag är bara så jävla ensam, jag vet inte hur jag ska orka med dagarna utan dig, att vakna och att somna varje natt utan dig. du blev och betyder så mycket för mig så fort, jag kände för två år sen, den där sommaren 08 att det var dig jag ville ha, det var dig jag ville ha en framtid med. jag har alltid skrivit dagbok och det står i den redan då, att jag kan se en framtid med dig, att jag ska se oss ha allt det där. sen blev det verklighet, du valde mig och gjorde mig till den lyckligaste tjejen på jorden, i hela världen. ända sen dess har jag gjort så mycket misstag och gjort bort mig så otroligt mycket att jag inte förstår varför du har stannat så länge som du har. jag vet inte varför jag har gjort som jag har gjort, men jag tror jag är rädd. rädd för att vara sådär otroligt lycklig och glad så att jag sabbar det. jag sabbar för mig själv och för dig. men det var aldrig någonsin med min mening, jag ville aldrig någonsin se dig så ledsen och sårad som jag fick idag, det skar i hela mitt hjärta och veta att det är mitt fel, det gjorde ont i hela mitt hjärta att se dig så otroligt ledsen. men det som gör mest ont är att jag aldrig kommer kunna ta tillbaka det, jag kommer aldrig få chansen att göra något åt det. jag kommer aldrig få chansen med dig, att få en framtid med dig. jag vet inte vart jag ska ta vägen, eller vad jag ska göra. vill bara gräva ner mig någonstans, vill sluta känna, tänka och sakna dig, se allt kort och våra minnen tillsammans. men ändå är jag så otroligt glad och tacksam för den tiden som jag faktisk fick, för den tiden har varit den bästa i hela mitt liv! jag kan bara inte förstå och ta in att allt är över, att det är bort. jag hoppas att du ska vakna imorgon och vilja ha mig igen, att du förlåter mig. men jag vet att du inte kommer göra det den här gången. det är jobbigt när till och med hoppet överger en, när man känner hur allt är som bortblåst, allt det där man har kämpat så mycket och så länge för! det man har gett så mycket, gett så mycket av sig själv. jag har gjort saker och sagt saker jag aldrig trodde att jag skulle få igen, men jag är glad att jag fick det med dig. ingen har verkligen någonsin gjort mig lyckligare. det är jobbigt, så otroligt jävla jobbigt. och jag vet att jag upprepar mig hela tiden, men det snurrar i huvudet. jag undrar hur mycket man egentligen kan gråta, och hur jag kommer få upp ögonen imorgon, hur jag någonsin ska orkar med en dag. det var du som fick mig att gå upp om dagarna, att försöka se det positiva i allt, nu är det också borta. det känns som någon bara drog undan mattan under mina fötter och slängde ut mig ur världen. samtidigt kan jag inte hjälpa o tänka på alla dom gånger du har gjort mig ledsen och besviken och fruktansvärt sårad, och jag har förlåtit dig alla gånger. jag har rest mig och kämpat för oss, men det känns aldrig som att du kämpade tillbaka, du gav mer upp. och det känns som att du ser det som har hänt nu som en utväg, att du har velat gå ifrån oss länge men aldrig tagit chansen. du säger att du vill dela din framtid med mig och allt det, men att det bara inte går. vafan, det går visste! DET GÅR, DET KAN GÅ, DET SKA GÅ! jag känner mig tom, värdelös och fullständigt bortkastad, mitt fel jag vet. men det gör inte mindre ont för det, bara mera. veta om att det är mitt eget fel att du gick, att du lämnade oss bakom dig, lämnade mig bakom dig. att jag själv sett till att jag förlorade det absolut bästa i mitt liv och den bästa människan jag vet! den som fick mig att känna som jag fick, den som fick mig glad, att le o att skratta igen. ÅNGEST! fast mer rädsla, grymt mycket rädsla. rädd att vara utan dig och fruktansvärt rädd att se dig med någon ny. mitt hjärta var lixom så otroligt brutet, så mycket i bitar det går, men du verkligen lappade ihop det helt och hållet. utan att ens förstå vad du gjorde och det älskar jag dig så otroligt mycket för, och för att du är just den du är! jag gick från att vara löjligt lycklig till att vara så fruktansvärt ledsen så att det inte finns på världskartan. min mardröm blev verklighet. jag vill och tänker nog aldrig ge upp hoppet om dig, om dig och mig, men det känns som att hoppet sviker mig. FANFANFANFANFANFAN!!

I've never felt this way before
Everything that I do
Reminds me of you
And the clothes you left
They lie on the floor
And they smell just like you
I love the things that you do

When you walk away
I count the steps that you take
Do you see how much I need you right now?

When you're gone
The pieces of my heart are missing you
When you're gone
The face I came to know is missing too
When you're gone
The words I need to hear to always get me through the day
And make it ok
I miss you

We were made for each other
Out here forever
I know we were

And all I ever wanted was for you to know
Everything I do I give my heart and soul
I can hardly breathe I need to feel you here with me

JAG KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG! <3	

sen överfallen utanför hemmet i tisdags, det sätter sina spår det med och jag känner mig så liten och hjälplös. jag vill inte känna så, jag känner hellre ingenting. just nu och idag känns inget värt, inget känns bra och jag känner mig som att jag befinner mig på en annan planet.

jag vill bara att allt ska vara bra, som det var förut, jag vill bara vara sådär löjligt glad och lycklig, känna mig fri och att jag klarar av vad som helst. är det verkligen för mycket begärt?!

du säger att det alltid ska vara vi, men på dina villkor, som du vill ha det, utan att tänka på mig, att göra vad du vill med vem du vill. FAN! jag hatar mitt huvud just nu, skulle helst av allt bara vilja skjuta mig!!!!!!

för det känns som, ja det känns som, det känns som att jag har älskat för två..