wish you were here!

dagen efter. dagen efter med massa tankar och känslor. så därför är jag extra glad över att cecilia tog sig ut hit och tog mig på en promenad. som hon gjorde i tisdags, när jag var ett nervvrak. hon är fan bra den där, min cecilia! :)
jag vet att jag inte har varit mig själv på sistonde. men det är svårt när man inte riktigr vet varken ut eller in. så tack till alla som skickat sms/skrivit på nätet och visat att ni bryr er. det betyder jätte mycket!
Men utan cecilia, erika, min familj och min klippa till sambo hade det aldrig gått!
ni är så fina!
jag ska försöka sluta med dystra inlägg och vara mer positiv framöver. ;)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0